Människor har allt varit roliga
"Jazz är en hemsk infektionssjukdom som med stora steg närmar sig våra friska kuster. Den stackars musiker som jazzar sju á åtta timmar om dagen förlorar snart sin konstnärliga kapacitet, och håller han på länge därmed, så blir han ofelbart idiot."
Svenska musikerförbundets medlemstidning Musikern 1922:
" Borde icke Musikaliska Akademin tillsammans med Musikerförbundet hos landets regering påvisa den fara som ligger uti, att den musikaliska avart som är namnet jazzmusik skall få utplanteras. Det ligger nämligen enligt vår mening minst lika farligt i sitt slag att medgiva import av jazzband som att tillåta bolsjevikiska konspiratörer att här finna fristad."
I sinom tid
När allting förändras
Det handlar inte om att jag kommer att sakna henne, eller att jag aldrig kommer att få se henne igen. Att hon är borta. För förmodligen hade jag inte träffat henne ändå. Det är dumt att ljuga, eller att inbilla sig att någon betytt mer för att hon plötsligt inte finns längre. Men jag tyckte om dig Johanna, det gjorde jag verkligen. Och nu finns du inte längre.
Så fruktansvärt illa berörd, egentligen handlar det väl mer om det. Och tankarna går oundvikligen till resten av lärarkåren som står kvar och som ska kunna hålla sig samman i morgon på minnesstunden. Hur i hela friden ska man kunna uthärda en minnesstund av en nära kollega som begått självmord, och samtidigt kunna vara stark och stöttande för eleverna? Är det ens möjligt? Och jag fuktar hur det kommer att bli att se mina lärare, mina stora förebilder, som alltid varit så starka när jag själv varit svag. Att se dom ledsna.
Även om jag vill så tänker jag inte ställa mig frågan varför, för det minsta jag kan göra att att respektera henne beslut och minnas henne för den hon var. Vår bildlärare som inte lät mig använda svart målarfärg för det är bättre att blanda med brunt. Vår bildlärare som alltid hälsade i korridoren med ett leende på läpparna.
Rest in Peace Johanna, vi gillade dig.
Tentafan
Ni få som lyckats undgå; det går nedför med mina universitetsstudier. Framför allt för att jag kuggade på senaste tentan, men även för att jag insett att jag har sex tentor kvar på den här kursen. Himmel, hur ska jag hinna?
Men mest av allt är jag arg över resultatet på den senaste. Det tog ett tag att samla sig och inse att det här är ingen lek längre. Kraven är oerhörda (och var faktiskt ovanligt höga på just den här tentan). Men när jag väl tog mig tid att kolla igenom vad som gick snett så upptäckte jag inte bara att proffessorn räknat mina poäng fel, utan även att han varit väldigt snål och inte gett mig poäng där jag faktiskt svarat rätt. Ve och fasa! Självklart måste detta överklagas, tänkte jag. Men tydligen, om man yrkar på felaktigheter, måste dessa göras innan man lämnar föreläsningssalen för att de ska tas emot. Faller ganska naturligt förstås, men har någon instruerat oss om detta? Nej.
Jag har alltså kuggat Jazz och populärmusik med en poäng, förtjänar rätt uppenbart fler men har ingen rätt att överklaga. Jag måste göra om hela baletten. Det är väl bakslaget för att man klarade den förra på håret.
Japan
Jazz och populärmusik 6hp
Men, på pappret står det inte vilken genre exemplen tillhör. Så jag undrar; whats in it for me?
Oktober 21
Jag har funnit en ny klassiskt inriktad sångpedagog, och han är toppen. Det bör han vara för han är dyr. När jag hörde av mig till honom var jag övertygad om att jag skulle fortsätta med klassisk musik men nu är jag mer osäker. Jag måste sluta vara övertygad om saker och ting för jag ändrar mig alltid ändå. Äkta hederlig cocktailjazz är det som lockar mest just nu, och jag har fått kontakt med en duktig jazzpianist. Jag vet, hur kan man intressera sig för två så starka motsattser? Don´t ask. Det bara är så.
Jag har även börjat ta pianolektioner (äntligen), också av en grymt bra och trevlig gubbe. Dock har jag lektion i morgon och har inte gjort min läxa. Men hur ska jag ha hunnit med det när jag råkade lova att jobba varje dag den här veckan, och dessutom har både tenta och delprov nästa vecka? Jag undrar om han anser det som ursäkt nog. Egentligen spelar det ju ingen roll, jag betalar ju honom för att lära mig spela piano inte för att vara accepterande när jag inte gjort mina läxor. Det är ju bara jag själv som förlorar på det.
